Jag älskar verkligen mitt nya armband, det gör jag verkligen. Men det finns ett ganska stort problem, eller till och med två.
1. Det låter oerhört mycket när man skriver, eftersom att jag har det på min högra handled..
2. L:et vill hela tiden haka sig fast i saker.. som till exempel datorkanten, kläder, sladdar etc..
Fattar ni mitt ENORMA problem??
Men jag tänker inte byta arm, absolut inte! Men jag måste komma på et smartare sätt att inte fastna i saker, än att slippa ner kanten.. (som pappa sa)..

Min ork och koncentration har fått ben, och de hoppar just nu ner ifrån bänken, och rusar ut genom dörren, hand i hand.

Försöker skriva en uppsats, eller rättare sagt en fördjupning, om Ansel Adams - en berömd fotograf.
Och seriöst så orkar jag inte mer.. jag vill lägga mig och sova på golvet, eller gå och äta en stor BigMac på McDonalds! 
Hungrig och trött... 

Fredagen på Liseberg var helt underbar, utom en sak. Nämligen AtmosFear! Det var nog det värsta jag någonsin upplevt, och då överdriver jag inte... Jag hade sån dödsångest att jag blev rädd för mig själv.
För jag är inte den som är särskilt rädd av mig, jag skulle lätt kunna hoppa ut från ett flygplan med falskärm, bara för att få en kick av spänning.
Men just då var jag så rädd att jag skulle kunna svimma av rädsla..



Jag ska ta det ifrån början:

Jag och Dess hade bestämt oss för att vi skulle åka den - eller rättare sagt så var det jag som hade tjatat på henne tills hon gick med på det. Så vi värmde upp med Höjdskräcken, och redan där fick jag lite smått panik. Det var med ångestfyllda steg som vi begav oss mot Atmosfear. Och jag kände redan då att "vad ger jag mig in på?", men jag kunde ju inte backa då liksom. Så jag fortsatte plåga mig själv. Gick ner för alla trapporna, ner till källaren, som mer liknade ett koncentrationsläger än en kö för en attraktion på Liseberg. När det var våran tur att sätta oss i "sittsarna", spänna för säkerhetsannordningen, och vänta på att få åka iväg, då kom tårarna. Jag grät av panik och dödsångest. Dess hade full sjå med att försöka trösta mig, och se till att jag inte sprang ut därifrån. För jag var nära på att göra det. Springa därifrån och aldrig mer komma tillbaks.
När det nästan var dags för "uppfärd" så kom det en utav attraktionsvärdarna, för att kolla så att alla satt fast, och att alla var säkra.
Han märkte att jag grät, vem kunde undgå det liksom?
Så han försökte få mig att sitta kvar, men det var nära att jag även efter det hade lust att strunta i det, att gå därifrån.
Men då sa han "Jag lovar dig en kram om du åker den!", och då bestämde jag mig för att åka. Gå hela vägen.
Inte bara på grund utav killen. Men på grund utav min tävlingsinstikt. Att ha något att skryta om, när man kommer hem.
Så jag blundade hela vägen upp, tittade lite snabt när vi var längst upp, och blundade hela vägen ner.
Men jag fick Kramen av killen - som för övrigt hette Rasmus - och jag klarade mig, utan att dö.

Okej att jag blundade. Okej att jag grät. Men jag gjorde det! Och jag är stolt över mig själv!!

När man fyller 1, fyller man år för första gången. Det är tårta, och paket i massor, alla vill titta på den söta ettåringen med tårta i hela ansiktet, för det ä ju bara sååå sött!
När man fyller 2, är det likadant som när man fyllde 1, skillnaden är nu att man oftast har lärt sig att prata. Och det är ju också skitsött!
När man fyller 3 så är man sådär lagom söt, och sitter med sådär lagom många paket runt sig, men släktens blickar är fortfarande på den supersöta ungen.
När man fyller 4, så får man oftast sin första cykel, en sån där med stödhjul och massor utav "pärlor" i däcken. Och då tar alla kort på det lilla baret, som nu är ganska stor, och som cyklar runt,runt,runt. Och det är ju såå sött!
Och allt detta supersöta fortsätter fram tills man är i 10års åldern.. efter det så blir man bara en person som man ger presenter till, och som man tar kort på, för att man alltid har gjort det.

När man fyller 13, så är man enligt sig själv ganska vuxen. Man ska ju ändå så börja sjuan till hösten, och man käner sig supervuxen.
När man fyller 14, så blir man bara irriterad på alla småkusiner som springer runt och säger att man är en fjortis, fast de ine vet vad det betyder.
När man fyller 15, blir man byxmyndig och får köra moped. Alla tjatar om att du nu får ha sex lagligt.. det är ju lagom kul, och inget som alla behöver berätta.
När man fyller 16, får man börja övningsköra. Det är då alla jobbiga kusiner börjar tjata om att de allt ska hålla sig inne när du ska ut och övningsköra.

Allt detta låter hemskt, men det är ganska okej..
Fast vad händer när man fyller 17? Absolut ingentng händer! Du får inte göra något nytt.. det enda som händer är att du blir ett år äldre, och du har ett år kvar till körkort, och två till studenten.. Inget annat händer..
Alltså är 17 den mest ovärda åldern, ever!

Hela denna långa, härliga, underbara födelsedag, så kommer lilla jag att befinna mig på Liseberg/Göteborg!
Jag åker med Ambassadörerna ifrån LBS Skövde, och vi ska vara med alla de andra ambassadörerna ifrån de andra LBS skolorna.
Så vi kommer ha en sjukt rolig dag och en del utav dagen i morgon också^^

Idag är det Fredagen den 13e, den största otursdagen detta år. Då det här är den enda fredagen den 13e i år.
Jag är inte det minsta skrockfull, men jag vet en hel del andra som är det, som exempelvis min mamma. Jag får till exempel inte lägga mina nycklar på bordet, eller gå under en stege, eller något annat liknande.. Samma sak är det med min Farmor, men hon är lite mera extrem, tycker jag. Man får inte ge bort en kniv till någon, för då skär man av vänskapsbanden, man får inte ge bort en sax till någon, det klipper av vänskapsbanden, och en tändare/tändstickor bränner av banden.. Jaa ni fattar principen..

Men är du skrockfull?

Spottar du dig över axeln när du ser en svart katt korsa din väg?

Säger du prosit när någon nyser?

Tar du långa omvägar på gatan, bara för att inte trampapå en A-brunn?

Brukar du ta i/knacka i trä, och säga "Peppar Peppar Ta I Trä", för att förhindra att något otrevligt du sagt, ska drabba dig?


Ja, det finns ju en hel del exempel på vidskeplighet.. och jag orkar inte dra alla.. Men hoppas att ingen råkar ut för någon olycka bara för att ni gjort något av de här sakerna ;)




 
Gå under en stege


Fälla upp ett paraply inomhus


Gå på en A-Brunn


Se en svart katt korsa din väg..



Lycka till idag!

Som jag skrev i inlägget under, så fick jag mig en sovmorgon till klockan åtta idag, så att jag kunde ta en/två bussar till Skövde, och vara i skolan ifrån tio, till kvart i två. Men så blev det verkligen inte.
Eller, jag hann ju med alla bussar, och kom bara tjugo minuter försent på lektionen.. men det mest ovärda var att vi inte hade någon idrott, så vi fick stanna kvar i skolan om vi ville, och plugga till matteprovet.. men nej, jag åkte hem klockan tjugo över tolv.
Värt, eller hur?
Så jag var i skolan i ungefär en och en halvtimme.. så ovärt!

Sitter just nu och kastar i mig min egen komponerade frukost, bestående av Havregrynsgröt och e banan :)! Känner mig ganska nyttig faktiskt.. ska ju till och med cykla 2 kilometer så där på morgonen, bara för att ta mig till bussen.
Det är såå himla skönt med en sovmorgon på två timmar, som jag i dag utnyttjar till max! Det bästa med denna dagen är att vi slutar runt halv två, så ingen lång skoldag för mig inte^^
Nu väntar bara 1 timma lång busstur, för att ta mig till skolan, men jaja jag är inte bitter!

I brist på något annat gott, så sitter jag just nu och mumsar i mig en hel liten förpackning av cocktailtomater. Ja, jag vet att jag är lite rubbad, men det får ni helt enkelt stå ut med..
Men på Fredag ska jag allt käka godis tills jag spyr! Har haft godisförbud i fyra/fem veckor, och nu äntligen!
Jag och min kompis har bestämt oss för att inte äta godis på ett tag, och det började sen ett par fem veckor tillbaks, och vi skulle få börja äta igen, när vi fyllde år.. och Feliz fyller år idag (GRATTIS), och lilla jag fyller år på Fredag!!!
Jag blir 17!!!!!!
Jaja, nu ska jag fortsätta äta upp alla tomater, lyssna på bra musik, kolla igenom alla bloggar jag följer, och gå på toa!
So se ya! ;)

I skrivande studn sitter jag just nu på våran altan, och njuter av det fina vår/sommar vädret som vi fått i Sverige. Jag blir lika glad varje gång sommaren är på väg, och man kan ta fram sina shorts som har legat hela vintern, i väntan på att bli använda. Om man nu kommer i dem vill säga. Men det har jag faktiskt inga problem med. Mina älskade gula shorts kan jag faktiskt ha även detta år, och jag var såå glad och nöjd när jag testade dem för en/två timmar sedan^^
Snart blir det att åka en sväng till Fröjered, för att klippa sig och göra sig vårfräsch :)


Slänger in en bild jag tog förra veckan :)

Usch vad jag inte tycker om Mediekunskap just nu! Jag orkar inte sitta och lyssna på allt om Yttrandefriheten och Tryckfriheten, och alla de andra grundlagarna.. Man gick ju faktiskt igenom det här i nian, i alla fall så gjorde vi det, min klass, men men... Boring!
Nu är det bara två punkter kvar, så nu ska jag vara en duktig tjej och anteckna vad M säger, så att han inte blir irriterad ^^

Nu är jag nyduschad, och skittröt.. jag skulle kunna somna med datorn i knäet, jag skulle inte märka något..
Men men.. Vårruset gick bra, och jag sprang/gick de 5 kilometrrna på cirka 35 minuter, så jag tycker att det var ganska bra gjort.. Dock så kommer jag nog inte kunna gå ordentligt i morgon, men det får man också leva med^^ 

Om knapa halvtimmen, tar Jag, Syster, Ina, Settergren och Grahn, bilen till Jönköping och svettar oss igenom 5 kilometer.
Det kan tyckas dumt att åka ända till Jönköping för att springa 5 kilometer, men vi gör det av en andledning. Vi springer för Cancer! En del av avgiften vi betalar, går till bröstcancerfonden.. vilken jag stödjer med hela mitt hjärta!
Så nu ska vi se hur det går att springa med träningsvärk i benen, och ömmande revben :) 

Jag sitter i en lektionssal med datorn i högsta hugg framför mig, hörlurar på öronen, och med envisa tårar som vill tränga fram i mina ögon..
Anledningen till tårarna är att jag om igen sitter och lyssnar på låtarna ifrån Grey´s Anatomy avsnittet ifrån igår. Det är helt sjukt hur låtar kan framkalla sånna känslor...
Nej, nu ska jag lyssna på ytterligare några låtar, och sen ska jag stänga av datorn och bege mig till andra sidan av korridoren...

Har nu fixat så att headern och desigen inte är lika ful som den var innan. Det var ju en standarddesign, och jag tycker de är såå grymt fula!
Jaja, men headern blev ju inte den snyggaste i hela världen, men jag gjorde den i Paint, så den är inte vidare snygg, men jag har aldrig gjort en header förut, så jag är nöjd^^

Idag tar jag bilen till skolan! Okej, det är inte så bra som det låter, med tanke på att jag har över ett år kvar tills jag får ta körkort.. Men min syster har ju körkort och vi ska till samma skola idag, så jag får skjuts!
Ganska skönt att inte behöva gå upp kvart i sex, för nu gick jag upp tjugofem över sex :)! Det gillas väldigt starkt!
Så nu sitter jag här i sängen, fullt påklädd och färdig för att åka in till Skövde. Väntar bara på syster :)

Jo, jag vet att min header just nu är skitful, och designen är riktigt skitful... jag försökte att fixa med en ny header, men gav upp efter ett tag, och då hade jag redan ändrat lite för mycket kanske.. Men förhoppningsvis så kommer min kompis att fixa en ny header och design någon gång på Lördag..
Så ni får leva med att det är en rätt ful blogg ni besöker i ett par dag ;)