Igår begva vi oss till mammas hemtrakter, nämligen Ulricehamn, för att fira min en amorbor som har fyllt 60 år. Jag har alltid så himla roligt och trevligt tillsammans med mina släktingar och det finns inte ord för hur mycket jag tycker om dem. Det är nästan jobbigt, på riktigt. Jag har så mycket släkt, alltså har jag många personer att tycka om. Jag är rik på kärlek och på släktingar.

 

Vid ett eller så gick jag och kusinen Fanny hem till mormor, för vi höll på att somna ståendes. Det är så skönt att veta att man alltid kan prata med någon om exakt allt, att personen inte dömmer en utan lyssnar och ger råd. Jag är glad att jag har Fanny! <3 Som sagt, släkten är bäst!