Nu är det så här igen. Ett stort tomt utrymme i min blogg. Det ska inte finnas så många datum på rad, där jag inte har skrivit något. Jag har ju planer, planer på att skriva minst en gång varje dag, så att det inte blir så tomt, för er som läser.
Men jag har svårt med att sätta mig ner och skriva om saker. Saker som berör, eller saker som rör mig och mitt privatliv.
Det känns inte som att någon bryr sig om jag skriver vad jag har gjort idag, eller vilka bilder jag tagit, eller vad jag har hittat för nya kläder att hänga i garderoben.
Det kan vara för att jag har problem med att folk dömer mig. Det är det jobbigaste jag vet. Att veta att någon sitter bakom en datorskärm och läser det som jag skriver, och som dömer mig, efter det jag skriver på bloggen.
Jag vill ha ett spännande liv. Ett liv där det händer saker varje dag. Och inte ett liv där jag sitter hemma under en filt, i tv-soffan och glor på repriser av Gossip Girl eller Grey´s Anatomy.
Jag ska försöka komma över denna rädsla, och låta folk döma mig. För det kan vara bra att kunna hantera, så småningom.
Jag som har en dröm att bli Journalist, jag måste ju låta andra se vad jag har skrivit. Annars får jag ju inget jobb, och jag kan inte utvecklas...