Det är det på ett ungefär tills skolan börjar igen. För en del så är det en helt ny situation, tillexempel för de som ska börja skolan för första gången, en del byter bara skola helt, eller kommer till en ny klass. Jag kommer ju att göra båda delarna, då jag äntligen ska börja gymnasiet :D Jag vet inte varför jag tänker, eller ens skriver det här just nu, men jag är redan ganska nervös inför att börja gymnasiet. Det låter ju lite vrickat, men det är faktiskt sant. Sen i onsdags då man kunde logga in på Gymnasiumskaraborg.se och titta vart man hade blivit intagen, har det bubblat i mitt huvud av tankar. Man vill ju inget hellre än att träffa sina nya klasskompisar, spana in dem, och kanske några snygga killar (förhoppningsvis) och få nya kompisar. Det är det som skrämmer mig, samtidigt som jag bubblar av iver. För jag är inte en sån som går fram till någon helt okänd person och säger "Hej, vad kul att du ska gå in min klass.." etc.. Jag är mer tillbakadragen, eller ja, i början i alla fall. Sen så babblar jag bara på, och då menar jag verkligen babbla, för jag tror inte att ens mina kompisar orkar lyssna på ens hälften jag har att berätta, om det inte är viktigt :)