Nu har man överlevt ännu en Kalle Anka stund, med släkten. Det är inte släkten som går mig på nerverna, det är inte allt godis som gör att jag klagar, det är Kalle. Ja, alltså Kalle Anka. Det har ju varit en tradition sen urminnes tider och den kommer att forsätta tills det att jag blir gammal och gårhårig.
Jag är ganska trött på det, efter bara 16 år, okej, jag såg nog inte så mycket på det min första jul, men ungefär 16 år då. Varför jag ät trött på det? Jo, det är samma filmsnuttar varje år, och man kan till slut alla repliker i varenda liten scen, förutom i de två nya filmerna, som det brukar visas lite på, i slutet.
Men visst har Kalle sin charm, och Askungens möss är söta, Piff och Puff, ja de är fortfarande Piff och Puff, så jag ska inte klaga :)