Oj då, den här uppgiften var ju lite svår att tyda. Men som en annan blogg, så kommer jag ta ett ögonblick som jag kommer ihåg väldigt väl, men istället för att skriva om mitt bästa minne, så ska jag skriva om mitt värsta ögonblick, någonsin!

Ett (hemskt) ögonblick

Det jag nu ska berätta hände Fredagen den 13 December 2002, alltså snart 8 år sedan. Jag var bara 8 år, så det var ett halvt liv sen, kan man säga.
Eftersom det var Lucia den dagen, så hade hela skolan gått upp till kyrkan för att se på det fina luciatåget. När vi sedan gick tillbaks till skolan, möttes vi av flera Brandbilar. Självklart blir man nyfiken på vad som har hänt, i alla fall när man är så liten som jag var då. "Hoppas det inte är någon jag känner!", kommer jag ihåg att jag sa, men det fick jag allt äta upp. För på lunchrasten kom rektorn in i matsalen och bad mig att följa med henne ner till sitt kontor, jag hann inte ens äta upp maten.
På hennes kontor fanns min mamma och två av mina mostrar, även min storasyster satt där. Då berättade mamma för mig att vårat hus hade brunnit ner till grunden. Och jag kan säga er att det var ett av det värsta ögonblicken i mitt liv!
På måndag är det exakt på dagen 8 år sedan detta inträffade, det kommer bli en tuff dag...